Kvällsro
Sitter uppkrupen i soffan med en kopp te och Call the Midwife på flixen. Känner mig avslappnad och på helspänn samtidigt, precis som att kroppen vet att det snart händer nått och förbereder sig för att fly eller fäkta. Samtidigt är jag trött och längtar efter sängen men känner jag mig själv rätt blir det inte tidig kväll för det. Den där känslan av att vilja ligga i sängen under täcket är mer en dygnetrunt-känsla nu för tiden. Förstår inte helt hur det kan gå ihop detta med att det pyr i huvudet som en lite eld som väntar på att bli en skogsbrand medan kroppen känns som bly och inte alls vill samarbeta. Som en hyper liten hundvalp som studsar hit och dit samtidigt som den drar runt på en trött och gammal blodhund. Ger jag det en stund så kommer det tvärvända, kroppen kommer kunna bestiga berg medan huvudet knappt vill titta ut. Hur hittar man en balans här?
