Den här Mary

Välkommen till min värld

Att klä på sig eller att inte klä på sig...

Publicerad 2020-11-05 11:37:00 i Min Stil,

De senaste dagarna har jag gjort en självanalys på hur jag tacklar detta med att klä mig när jag bara går hemma. Detta har blivit extra tydligt i samband med att jag hoppat på olika stilutmaningar på Instagram. Jag är verkligen usel på att klä på mig! Så här ser jag ut på daglig basis, när jag inte har ärenden utanför lägenheten. Samma tisha som jag sovit i, slitna träningsbyxor av oklar modell och kofta om jag är frusen. Allt som oftast med tjocksockarna på fötterna. Bara klivit ur sängen och dragit på mig det som är närmast, utan att göra vid mig överhuvudtaget och sen bara ta tag i dagen. Har jag ärenden som tvättstugetid, en snabb tur till lokala ICA osv, så drar jag på en sport-bh eller liknand. 
 
 
Så här tenderar jag att se ut när det vankas stilutmaning. Upplägget på de utmaningar jag är med i är det samma, nytt tema för varje dag som ibland får mig att behöva tänka till lite extra. Detta med stilutmaningar är så otroligt kul! Det ger mig en motivation till att klä mig, och jag mår bättre rent mentalt under de dagarna. För jag gillar verkligen att klä mig, och speciellt att få klä upp mig. 
 
 
 
Att klä mig efter ett tema ger mig ett syfte att klä mig. Och utan utmaning så tappar jag lätt syftet med att göra just detta. Det är precis som att jag tänker att kläderna inte förtjänar att bli burna om jag ändå bara är hemma. Är slöseri på plaggen helt enkelt, för tänk om jag använder något som jag sen behöver vid ett senare tillfälle. Innan jag hunnit tvätta. Tex till en snabbt inbokad anställningsintervju eller liknande. 
Min garderob är en aning begränsad i antal plagg som faktiskt funkar. Det har blivit lite av en ofrivillig kapselgarderob uppdelad i plagg jag älskar att bära om och om igen och plagg som är bra att ha för de skyler kroppen och tjänar således ett syfte. Det tragiska är att jag liksom lite fastnar i de där plaggen som skyler kroppen, och gör sen inte så mycket utav det. Och skulle jag dyka ner i plagg jag älskar-kategorin reagerar familjen och frågar om jag ska någonstans. Vilket fått mig att inse hur sjukt tragiskt det måste vara att leva som älskvärda plagg hos mig. 
Har flera gånger sagt till mig själv att jag ska bättra mig. Börja klä mig så som jag vill klä mig även om jag bara går hemma och plockar. Ta en bild till instagram bara för att jag kan. Men mina tankar är förädiska, och jag vet att det är en självförtroendegrej. När själen och hjärtat säger "Jaa, nu kör vi!" stiger hjätnan in och ifrågasätter. "Ska jag verligen klä på mig och eventuellt sminka mig, bara för en bild på Instagram?" Och så klart tycker jag att det känns onödigt och struntar således i det.
 
Det utmaningarna däremot visat ganska tydligt på är att jag faktiskt mår bättre när jag klär mig, sinnet blir lite lättare och jag får liksom en energiboost som gör att det är lättare att ta tag i saker som jag annars har ignorerat. Så från och med nu startar jag en utmaning för mig själv. Den heter Klä på dig, människa! och går ut på att aktivera min garderob in i det yttersta. Testa nya kombinationer, leka lite och ge mina kläder den kärlek och omsorg de faktiskt förtjänar. 
 
Är det fler som har det som jag? Att ens stil förfaller av att gå hemma? Är det av bekvämlighet som sen spårar ur lite? Häng på då! Börja enkelt, bestäm en dag till att börja med.  

Om

Min profilbild

Mary aka Maria

Tedrickande smink- och klädnörd med utmattningssyndrom och depression. Delar med mig av mitt mående, återhämtning, inblick i att leva med utmattning, livet i allmänhet och annat som gör mig glad. Och en och annan klagosång. Välkommen in! kontakt: [email protected]

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela