Bitch is back
Nä, men här var det länge sedan man huserade. Jag har tänkt flertalet gånger, men det har inte kommit längre än så. En massa jag ska bara... Sen insåg jag att jag aldrig kommer komma till skott för det finns alltid något som "jagskabaras", så det är lika bra att hoppa i med båda fötterna och och börja simma. Typ som varje gång man ska göra något som skrämmer en lite.
Sedan sist har det hänt grejer. Jag började på ett nytt jobb i oktober som visat sig vara a perfect match. Trivs sjukt bra både med arbetssysslor och med kollegor, och med arbetsplatsen i det stora hela. Är en av de mest dynamiska och icke stressframkallande arbetsmiljöer jag någonsin arbetat i. Även om vi till och från har en hel del att göra. Kan säga så mycket som att jag arbetar i en statlig växel, så har jag varken sagt för lite eller för mycket.
Utöver det har jag börjat hitta fotfästet igen. Känner att jag kommit en lång bit på vägen men samtidigt har jag en bra bit kvar att gå. För första gången på länge har jag i alla fall framtidstro på riktigt och en stark känsla av att detta kommer bli bra. Vilket ger en bra utgångspunkt för att kunna hantera det det som i generella termer kallas livet.
